Tack Karl-Heinz – efter 34 år på Schneckenflügel

Vi vill härmed tacka vår underbare kollega och tidigare tillverkningschef Karl-Heinz Gerdes och samtidigt önska honom en fin tid som pensionär. Under sina 34 år har han upplevt många förändringar på företaget, bidragit till utvecklingar samt varit med och präglat det unika tillverkningsförfarandet för våra skruvblad. I egenskap av den person som varit anställd längst på tillverkningsavdelningen på Schneckenflügel kan han berätta många historier. Därför skriver vi inte så mycket mer nu, utan vi låter honom tala i stället.

Hej Karl-Heinz, 34 år på Schneckenflügel? Var det inte långtråkigt?

– Ja, det trodde jag också i början. (skrattar) Jag är ju utbildad fordonsmekaniker och har sedan arbetat inom maskinbyggnad, särskilt inom tillskärning, bland annat för släpvagnar till traktorer. År 1988 började jag på EIMA, som år 2016 bytte namn till C.E. Schneckenflügel. Till en början tänkte jag också: ”Här stannar jag inte så länge”. Men det blev aldrig långtråkigt, så jag stannade kvar. Först arbetade jag med tillskärning och sedan vid pressen och från 1998 var jag tillverkningschef.

Vad är det som är så spännande med produktion av skruvblad?

– Mångsidigheten inom maskinbyggnad har alltid fascinerat mig. Och med skruvbladen kom det alltid något nytt. För det första tillverkar man så många olika skruvblad. För det andra har tekniken hela tiden utvecklats. Vi har till och med byggt en egen press för de stora skruvbladen.

Det är ett handarbete att tillverka skruvblad. Det sätt som vi tillverkar dem på i dag måste först utarbetas. Nu lär vi nya medarbetare de här nya teknikerna. I dag skrattar vi ibland åt hur vi startade nya projekt. Vid en order närmade vi oss kundens ideal genom att visa upp otaliga skruvblad. Vi gjorde streck på formen och vi provade andra varianter, tills att allt var perfekt. Vi skämtade sedan om att ”nu behöver vi inte svetsa mer, utan det räcker att limma skruvbladen”.  Så bra passade de. I dag är den precisionen vår standard.

Innebär det att inget blir fel längre?

– Även i dag har man dagar, då en order inte blir perfekt direkt. Så är det med handarbete.

Det försöker jag även förmedla till nya medarbetare. Då berättar jag gärna historien om när jag vräkte in ett skruvblad i hörnet. För jag hade provat otaliga formar med mindre tryck eller med mer tryck. Inget fungerade. Då tog jag nästa order före och gjorde om den här nästa dag i stället. Plötsligt fungerade det. Det måste man kunna ta. Behålla lugnet och sedan börja om.

Men det krävs också en viss känsla för arbetet. Alla klarar det inte. Tekniker kan man lära ut men inte en känsla för arbetet. Det spelar ingen roll hur flitig man är. Jag har även undervisat nyanställda med ”händer och fötter”. En kollega kunde nästan ingen tyska alls i början, men han hade talang. I dag är han ledare för andra.

Hur har tekniken förändrats?

– De tekniska framstegen är fantastiska: Tillskärning med en laseranläggning och sedan med en plasmaanläggning. Vilka storlekar vi kan tillverka i dag med en press, kranar och speciella material. Tidigare var det helt otänkbart. Även överblicken är annorlunda i dag tack vare moderna programvaror för styrning av tillverkningen. Vi har redan maskiner som är kompatibla för Industrie 4.0.

Vi ser direkt hur mycket en maskin nyttjas. Vi ser nyttjandegraden mycket lättare och kan därför styra om i ett tidigare skede. Kollegorna på kontoret har överblicken direkt.

Jag är ingen datornörd, men jag blev tvungen att lära mig. Till att börja med kändes det konstigt att ”övervaka” arbetet med en dator. Men den är till stor hjälp. Trots det är jag en person som går fram till maskinen eller genom hallen för att vara delaktig och för att kunna se allt med egna ögon. Då avbryter man ibland, gör en kort paus och pratar ett par ord. Det är också viktigt.

Vad kommer du att sakna från ditt arbete på C.E. Schneckenflügel? Vad har du lärt dig att uppskatta särskilt mycket?

– Samarbetet var alltid fantastiskt. Från kontoret till produktionen. Man hade stöd från manskapet. Men det var alltid viktigt för mig att motivera mina medarbetare och att se dem arbeta med glädje. Det kan också bli fel ibland. Det är mänskligt. Men vi är ett väldigt bra team och vi stöder varandra.

Arbetet har också varit kul, för att man fick ha egna idéer och testa dem. Det är inte självklart.

Och vad kommer du att få mer tid till som pensionär?

– Meta och köra motorcykel. Och ibland kommer jag att köra till Edewecht.